Osteologi

Osteologi (lat. os = ben) är namnet på den vetenskap som behandlar läran om skelettets ben. Den stora tragedi som utspelades utanför Öland 1676 utgör idag en stor vetenskaplig tillgång. Det skelettmaterial som omhändertas under utgrävningarna kan berätta åtskilligt om kostvanor, kroppslängd, sjukdomar, m m hos dåtidens "medelsvensson". Det faktum att döden skedde i stort sett samtidigt för alla omkomna är av stor betydelse, eftersom det ökar materialets källvärde. De osteologiska analystyperna är olika. Med s k dietanalys kan man se om en person ätit protein från land eller hav. I skeletten kan man se spår efter olika sjukdomar och bedöma kroppslängd. Tänderna kan ge information om t ex kariesangrepp.

Kronans "befolkning" motsvarar till storleken i det närmaste en medelstor svensk stad vid mitten av 1600-talet (Sverige-Finlands befolkning uppgick vid denna tid till mellan 1,5 och 2 miljoner). Ombord fanns bara män, eftersom kvinnor inte fick vistas ombord under s k sjötåg, d v s krigsgående flotta. Besättningen utgör ett tvärsnitt av dåtidens manliga befolkning i landet. Åldern varierar från tolvåriga skeppsgossar till sextioåriga styrmän. Där fanns egendomslösa tillsammans med representanter för landets högadel. Männen kom från platser som Öland, Åland och Västerbotten. Av de ca 800 omkomna besättningsmännen, flöt knapp 200 iland på östra Öland. Dessa lades i massgravar på Stenåsa och Hulterstad kyrkogårdar. Kvar i djupet blev således minst 600 man. Flera hundra kilo skelettrester har påträffats under utgrävningarna av Kronan. Preliminära resultat visar att materialet omfattar resterna av sannolikt mer än 200 individer. De flesta lämningarna är från män i åldern 20-35 år. Inga rester av kvinnor har registrerats. Resultaten från beräkningarna av kroppslängd hos de vuxna männen visar stor variation. Kroppslängden har varierat mellan 156 och 182 cm med ett medelvärde på 171 cm.

Under analysen av skelettmaterialet från Kronan har framkommit spår efter oläkta hugg- och skärskador som tillfogats offren tidigast en vecka innan dödstillfället. Skadorna förekommer på kranier, underkäkar, nyckelben, skulderblad, höftben, kotor och revben, men främst på armar och ben. Skadorna är inte av en sådan art att de kan sättas i samband med explosionen som föregick förlisningen. Det mesta tyder på att en blodig strid utkämpats inom besättningen i samband med skeppets förlisning.

Stolta sponsorer av Kronan Projektet:

Copyright Kalmar läns museum 1980 - 2014

Kronan ProjektetKalmar läns museum
Box 104, 391 21 KALMAR
Tel 0480-45 13 00
E-post kronan@kalmarlansmuseum.se